Burres Fotboll

Sommaren 1994 grävde Sverige ett fantastiskt brons i USA, men sedan dess har de riktigt stora framgångarna för det svenska herrlandslaget i fotboll uteblivit. Visserligen har vi under dessa tjugo år tagit oss till flera stora mästerskap (två VM och fyra EM), men väl där har vi endast sporadiskt kunnat hävda oss mot övriga nationer.En kvartsfinal i EM 2004 står som bästa resultat när vi summerar herrlandslagets bedrifter sedan det magiska bronset och frågan är om detta verkligen kan anses vara godkänt…

Högre förväntningar

Är herrlandslaget, just nu på 29:e plats på FIFA’s världsranking, verkligen på sin optimala nivå eller finns förutsättningar för den nivåhöjning som krävs för att nå stora framgångar igen? Många initierade inom svensk fotboll anser det, men åsikterna går isär en del när det gäller vilka metoder som skulle leda oss dit. Dock finns en stor enighet kring betydelsen av ungdomsfotbollens utveckling. Här anses, av de flesta, nyckeln till framgång ligga.

Ökat intresse

Den viktigaste perioden i en fotbollsspelares utveckling anses ligga i åldrarna 10 – 16 år och redan där ska framtidens seniorer formas. Detta måste tas på största allvar för att uppnå målsättningen att få fram fler seniorspelare med förmågan att konkurrera på högsta internationella nivå. Att det svenska U-17 landslaget tog VM-brons förra året kan ses som en enorm framgång, men trots detta rankas inte dessa spelare särskilt högt internationellt. Unga svenska spelare är inte attraktiva på spelarmarknader utanför Norden, utom några få undantag förstås.

Framtida stjärnor

Utan hög internationell standard inom svensk ungdomsfotboll kan vi inte förvänta oss det på seniorsidan heller. Arbetet måste påbörjas i rätt ände om de långsiktiga resultaten skall uppnås. Svensk herrfotboll har alla förutsättningar att kunna konkurrera på absolut högsta nivå igen, men då måste det satsas både högt och brett på juniorerna. ”Som man sår, får man skörda”, heter det ju!